Idag har jag tänkt på en sak...
Det måste vara ett fantastiskt ögonblick för Gud när ett förlorat barn till honom kommer tillbaka. Fatta vilken känsla för pappa Gud att återfå sitt barn efter en lång tid av separation. Den kärlek Han då känner måste vara obeskrivlig. Oerhört känslosamt och överväldigande.
Jag minns när jag för 19 år sedan sa ja till Gud. Jag hade kommit hem. En glädje kom över mig och jag visste att jag på riktigt var älskad av Honom som jag så gärna ville lära känna. Innan visste jag lite svagt att det fanns en Gud. Men nu var jag helt säker Han existerar. Detr är i Honom jag är rör mig och finns till.
Idag är det en djup kärlek mellan min skapare och mig. De är inget ständigt lyckorus utan en trygg visshet.
Jag tillhör självaste kärleken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar